Polariseringar och Moder Jord

Under lång tid har det varit viktigt för mig att vara själv. Inte hela tiden för jag älskar mitt jobb som massageterapeut och då är jag nära och närvarande. Jag träffar också mina barn regelbundet även om de är stora nu så jag är inte isolerad men jag känner i större utsträckning att jag behöver och vill vara närmare jorden och naturen. Kanske handlar det om att jag har blivit äldre och mer medveten om vad jag behöver eller också har jag helt enkelt den tiden nu när jag inte längre behöver se till mina avkommors grundläggande behov. Det gör de själva. Det är inget nytt att jag alltid har grundat mig genom att bada och vara nära naturen men jag gör det ännu mer nu. Att vara själv med både min kropp och mina tankar. Nu går jag mot gammeldomen…


Jag har också alltid varit sån att jag ser saker och ting ur olika perspektiv och förut kunde jag tänka att det var för att jag var konflikträdd eller medberoende och inte kunde tänka och känna själv vad jag stod för. Nu ser jag det mer som en gåva att jag är sån. Jag har genom åren jobbat med olika bitar med mig själv. Både emotionellt, fysiskt och på ett mentalt plan och jag är glad och stolt för det jag har gjort för mig själv. Främst de senaste 10 åren då det varit ett medvetetet val att läka. Detta har gjort att jag på många plan också vet vad de som kommer till min mottagning också går igenom. I alla fall har jag en mer fördjupad känsla av vad de upplever, alltid med intentionen att ha en ödmjuk inställning. I bästa fall lyckas jag delvis i alla fall.
Det har också blivit tydligt för mig att ingen kan hjälpa någon annan eller få någon annan att tycka och tänka som du gör. Vi är alla unika varelser och vi har olika syften med vår plats på den här jorden. Så för mig har det blivit självklart att om jag gör det som är rätt för mig så blir det bra även för de runt mig utan att de behöver leva som jag eller tycka och tänka som jag. Vi kan alltså leva helt sida vid sida i våra egna “universum”. Min utveckling är inte beroende av någon annans åsikt eller hur den lever.

Jag skriver detta för att jag ser polariseringar kring i stort sett alla frågor som vi ställs inför på den här jorden och främst här i västvärlden som nått högst upp på Maslows behovstrappa där självständighet är det högsta trappsteget. Vi försöker ta kontroll över sånt som vi inte kan. En iakttagelse jag har gjort under våren är bl.a. om en som sprider sitt ord om att rädsla sänker immunförsvaret och att vi inte ska lyssna på myndigheternas rekommendationer när det kommer till pandemin. (Att rädsla sänker immunförsvaret och att vi genom att vara instängda blir mer sjuka stämmer i sak som de flesta vet.) Personen säger att det bara är döda fiskar som följer strömmen och att vi inte ska lyssna på lagar som upprättats för att få stopp på pandemin. För mig blir det paradoxalt att kalla folk till en demonstration (som är olaglig) för att folk ska bli mindre rädda (vilket den inte leder till) och att samla människor för att få dem att följa ytterligare en ledare blir för mig i så fall bara en annan sorts döda fiskar som följer den strömmen…
Jag har lyssnat, läst och försökt förstå detta på ett sätt då det är så mycket sånt här. Vad landade jag i då?

Att lyssna på mitt hjärta. Jag behöver inte övertyga någon annan.
För mig är läkning och mitt rätta sätt att gå ut i skogen, bada, vara snäll mot mig själv och allt som lever och växer. Att leva i fred och frihet utan att dras till polariseringar och konflikter. Vara i skratt och snällhet. Det stärker immunförsvaret. Jag skriver och publicerar detta och hoppas på att det ska leda till att du som läser det också väljer det som är rätt för dig. Med en snällhet mot Moder Jord och din kommun som du lever i. Jag önskar att vi alla och en var börjar med att fylla på våra kroppar med självkärlek för den som lever i kärleksfullhet, lever i frid med sin själ och då också i fred med sina medmännisko

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *