Idag vaknar jag efter en tung natts sömn, fågelsången är inte lika intensiv som den varit nu i några veckor. Vinden är fortfarande kall men när jag öppnar fönstret och låter solstrålarna nå min nakna kropp så värmer de väldigt mycket. Låter D-vitaminen slukas upp och fylla depåerna som tömts under vintern. Jag känner mig fortfarande trött och tung i kroppen efter jobbveckan men säkert också för det var längesen jag var ledig två dagar i sträck. Jag ser på min kropp att den har åldrats och försöker omfamna den känslan med kärlek.
Jag blir medveten om att det är svårt. Tänker tankar om retuscheringar, lyft och kurer för att gå ner i vikt. Jag tänker också på de fyra som faktiskt blev till och växte därinne och blev fyra fina människoliv. Jag minns den njutning som jag tillåtit min kropp att känna. Men även mycket smärta. Tacksamheten över att den nästan alltid har varit stark och fungerat så bra är oändlig. Jag känner en viss sorg eller mer en känsla av att lämna något bakom mig.
Kroppen bär spår av ett halvt liv men själen känns nyfiken och livsglad. Denna nya tid vi är på väg in i med stora bestämda men lugna steg. In i en tid av kärlek och välmående. En tid nära naturen i glädjens och harmonins tecken. Slut på strider och kamp och en tid fylld av kärlek till varandra. Den nya tiden börjar med självkärlek. Kärlek till oss själva och då inte bara det jag skrev om, utseende, utan kärlek till oss själva på alla nivåer. Det är genom det som vi återigen kommer att leva i fred och kärlek till allt som lever och växer.
Idag har jag börjat med att ge mig själv lite D-vitamin och en lång stund med egna tankar. Börjar känna mig redo att påbörja en stor rensning av gamla saker. Känner så starkt att jag lämnar dessa tio-tolv åren i process bakom mig. Reflektion och bearbetning på alla plan är liksom klar. Jag välkomnar min nya tid, vår nya tid med kärlek. Inte det upproriska och stridandets tid för att göra våra röster till en sanning utan bara helt lugn och jordad i kroppen samtidigt som lekfullheten och glädjen finns där redo att ännu mer få komma ut.
Det börjar alltid med små, små steg. Att unna sig att köpa en ny tröja, nya lakan, att gå en promenad trots att man inte tycker att det finns tid, säga nej till ett möte, tacka ja till något du aldrig gjort, våga möta dina rädslor. Börja med att sätta på strumpan på vänster istället för höger, ta en ny väg till jobbet, säg hej till en främling, hjälp en annan människa du inte känner. Förändring sker i det lilla. Det är så vi bryter gamla karmamönster. Oavsett om man tror på själavandring eller inte så infinner sig en väldigt skön känsla när man är snäll mot sig själv, djuren, naturen och sina medmänniskor.