Linsgryta och tårar

Mer än två månader har gått sen jag skrev sist. Jag hade en tanke att skriva varje söndag men så blev det inte och nu kommer bloggorden en torsdagskväll. Hyrde alltså en lokal att ha min verksamhet i. Tänkte i huvudsak ha massagebehandlingar där men jag såg också fram emot att få göra healingbehandlingar och coacha.

Vi galopperade på mot stupet och samtidigt bråkade vi om vilken färg vi skulle ha på spaden i sandlådan. Producera, konsumera, sociala medier och flyga flygplan…sen sa Moder jord stopp. Jag tänker på ett naivt och själsligt plan att det var dags att städa på jorden. Som i den där Barbapappaboken där familjen tillsammans med alla djuren åkte till en annan planet i väntan på att människorna skulle börja ta hand om jorden. Så likt Noaks ark såklart och väldigt barnsligt. Men så fantastiskt fint det är att se hur allt kan läka. Allt som lever och växer, människor, djur och natur.

Mina tårar kommer äntligen när jag lagar min linsgryta. Tar det sista äpplet och hackar i och låter bitarna falla ner i grytan. Pressar en citron och låter mina tårar få komma. Länge sen nu för dagarna blev till veckor som blev månader och mitt liv rullade på fortare och fortare. Nya saker att lära mig med att driva eget bolag samtidigt som Coronan kom har varit en stor utmaning. Att streta vidare och hitta nya sätt har många med mig fått göra nu. Jag släpper allt för en stund och tillåter mig att vara liten. Längtar efter min brorsa som dog alldeles för tidigt i mitt tycke och tänker på alla andra döda i min familj. Längtar extra efter mina stora barns farmor. Samtidigt såklart så tacksam för mina barn.

Amanda och farmor Liivi Hotz

Tänker på alla som jag har tagit hand om på sjukhuset. Så fint att få vara med om det och samtidigt så smärtsamt. Vi öppnar fönstret och släpper ut själen när någon lämnar jordelivet och tvättar döda kroppar, lägger ner dem i svarta säckar och sen på något underligt och mänskligt vis skrattar vi i fikarummet.

Idag är det fullmåne och jag är obeskrivligt trött. Trött och sorgsen men redo att fortsätta min vandring mot nya mål, nya utmaningar och nya marker.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *